Sammanfattning och uppföljning av demokrati- och jämställdhetsprojektet ”Hän&hen”.

ungdommarna i gruppnJamis träffar initiativtagaren Raija Kärkkäinen Eriksson för att höra efter om det blir någon fortsättning på”Hän&hen-projektet”. Myndigheten för civil-och samhällesfrågor stödjer ”Hän&hen”. Unga sverigefinska ungdomar fick ett eget rikstäckande demokratiprojekt, med inriktning på arbete och diskussioner om identitet, jämlikhet, jämställdhet och demokratiska frågor.

En arbetsgrupp startades bestående av unga sverigefinnar som verkade lokalt i Stockholm, Göteborg och Umeå. De skapade konkreta förslag till evenemang.

Det är fantastiskt att samarbeta med ungdomar, de är gärna med om vi hjälper dem med strukturen, säger Raija. Deras organisationsliv ser annorlunda ut. Vi ska förstärka nätverket, gärna i samband med kulturevenemang. Och visst ska vi fortsätta med demokratiprojektet – det gör man inte klart på ett enda år!

I Stockholm tillkom ett samarbete med Finlandsinstitutet kring olika seminarium om minoritetsfrågor, demokrati, unga och deltagande. Det hölls ett seminarium om demokratiutbildning som också innehöll frågan om hur man ska motivera ungdomar inför att rösta till EU-parlamentet.

Frågan om varför ungdomar ska engagera sig i EU-valet gav mersmak för många unga politiker, menar Raija, och seminariet var med i tv, det blev på riktigt. Annika Hirvonen kom in i Riksdagen så hon är ledamot nu. Hon blir en tydlig förebild för samhällsaktiva ungdomar, hon visar att det är viktigt att engagera sig och vara med i systemet och finna nya vägar. Minoritetslagen i kommunerna ligger oss varmt om hjärtat. Vi tar del i samrådsprocessen som enligt kommunallagen ska ske.

Deltagare från Umeå, Piteå, Stockholm, Göteborg, Trelleborg, Solna, Vallentuna, Håbo och några andra kommuner i Stockholm fanns med. Det finns på YouTube. För de lite yngre ungdomarna arrangerades en workshop i satiriskt och politiskt serietecknande.

Raija fortsätter: - Linnea Purhanen som skapade logotypen till ”Hän&hen” visar att det konstnärliga står i samband med det visuella. Stilen och layouten på hemsidan ”Hän&hen” är ungdomarnas egen; kortfattad och lättförståelig. Det blir annorlunda när ungdomar är med, de är mer bildrika. Myndighetskraven finns ju kvar; vi kan inte bara skicka ett Facebookmeddelande och säga ”Det gick bra!”. Men det behöver vi inte oroa oss för, därför att väldigt kompetenta ungdomar har medverkat. Vi ska förstärka nätverket i Göteborg, Malmö, Umeå och Almedalen genom att bjuda in ungdomar även från andra kommuner. Nätverket växer fram successivt. Göteborgsseminariet får hur som helst en direkt fortsättning eftersom Maija Waris fått anställning på SVT. Hon kommer att tillfrågas om hon vill fortsätta, menar Raija. Och Sofia har blivit kanalchef. De bägge kanske får nya roller. Vi förbereder, stödjer och skapar plattformar för offentlig debatt, musikprogram med mera, allt detta är ännu i planeringsstadiet.

paretI Göteborg sattes fokus på studenter och frågor som kändes aktuella för dem. Ett lunchseminarium om tvåspråkighet som merit på arbetsmarknaden anordnades: ”Det sverigefinska försprånget”. Man ville väcka intresse för hur det finska språket kan skapa nya möjligheter på arbetsmarknaden. I Göteborg hade de många uppskattade samarbetspartner.

Namnet ”Hän&hen” ger en öppning till språkfrågor och sverigefinnars identitet, menar Raija. Man kan gärna diskutera öppet. ”Hen” är ett nytt ord i svenskan, medan ”hän” har funnits med länge i finskan; det är en självklarhet för oss som kan finska att vi kunnat diskutera detta. Det svenska språkets förnyelseprocess är mer långsam, fortsätter hon, på finska bildas nya ord väldigt fort, vi leker med orden och gör kopplingar till ett modernt språk.

I Umeå ordnades ett kulturellt inslag ”En finsk förfest med rapparen Jesse Piisinen”. Och där var Sverigefinska Riksförbundet en av huvudarrangörerna med ett seminarium om Nordiskt tv-utbyte och det handlade om Tv Finlands framtid – en viktig kanal för sverigefinnarna. Det finns också på You Tube. www.rskl.se under fliken Almedalen.

Är ordet ”hän” kopplat till en klassfråga i Finland?

Nej, inte alls, säger Raija. Vi har kommit lite längre med jämställdheten i Finland … På finska kan man säga tasa-arvo och tasa-arvoisuus – det berättar om en obalans mellan social bakgrund och utbildningsbakgrund. Där ska vi vara med och stötta, både språket och minoriteternas lite skakiga bakgrund i samhället, säger Raija.

majula lina 1Seminariet i Malmö på Nordiskt Forum 2014 var ett unikt tillfälle för ”Hän&hen” att föra fram sverigefinnars demokratifrågor inför en stor publik. Två humorister, Lina Puranen och Majula Drammeh, medverkade med ett seminarium om ”Den sverigefinska kvinnan/ I skuggan av Jarmo.” ”Jarmo” representerar nidbilden av en finsk man, kriminell, dricker för mycket, en schablon. De skämtade och frågade: ”Var är kvinnan?”, om ”Jarmo” är mannen? Några svar kunde vara att Finland haft en kvinnlig president och att det ändå finns många bra kvinnliga förebilder, även om den manliga dominansen är väldigt stark.

I Almedalen kunde ungdomarna lyssna på seminarier om minoritetsfrågor. ”Hän&hen” samarbetade med Jamis.se. Ungdomarna kunde också inspireras och lära sig hur man kan organisera seminarier samt att inspireras till ett mer jämlikt samhälle, bortom rasismen. Dessutom poängterades vikten av att vara påläst och engagerad inför höstens politiska val.

Raija fortsätter - Vi har också knutit goda kontakter med andra minoritetsgrupper, till exempel unga romer som var programledare och föreläsare i Almedalen. Vi spelade in seminariet och på You Tube går det vidare. Dokumentationen blev väldigt uppskattad. Många ungdomar kom till platsen men för andra är det mera You Tube som gäller.

I allmänhet har det varit lättare för demokratiprojektet att nå ut till finsktalande medier, än till svenskspråkiga.

Har ni fått några inbjudningar till mera samarbete?

Ja, svarar Raija, distriktsorganisationen Västra Götaland har bjudit in oss till samverkan med regionen, där vi ska stödja sverigefinska ungdomar. Inom den organisationen har de sett: ”så här kan man göra”. Vi värdesätter arrangörskompentens. Det är inte alltid lätt för ungdomar att binda sig vid projekt, det är en stor rörlighet, de byter jobb, studieort med mera, säger Raija. Vi behöver kortare cykler, kortare arbetsprocesser, inte bara årsmöten eller en kongress vart fjärde år; det kan kännas väldigt främmande för ungdomar, att besluten gäller i fyra år, säger Raija. Men, fortsätter hon, det längre perspektivet behövs i vissa fall. Förnyelsen kan ske ändå. Om man är förtroendevald kan man inte bara hoppa in.

Hur många sverigefinska ungdomar finns det idag?

Det är väldigt svårt att mäta, svarar Raija, eftersom man inte får registrera modersmål i Sverige, dels för att man vill skydda politiska flyktingar. Och det sverigefinska beror också på självidentifikationen. Man bestämmer ju själv vad man vill tillhöra. Det kan vara svårt för ungdomarna att själva verifiera detta tillhörandeskap, menar Raija. Därför är det så viktigt att stötta dem. En lärdom är, menar Raija, att de arbetat med styrdokument, olika dokument och den europeiska koden, lagtexter som är 30-40 sidor, medan ungdomar vill ha det väldigt kort. Det finns ett stort behov i samhället av att stödja ungdomar som ska kunna stå för sin identitet och bakgrund, sina finska rötter.

Text: Boel Schenlær

Foto: SFRF Sverigefinska Riksförbundet