Jämställdhet bland romska flickor och unga kvinnor

mobil1_161
Organisationen Internationella Roma och Resande Kvinnoforum startade projektet Jämställdhet bland romska flickor och unga kvinnor och arbetade med frågor som är livsviktiga för denna grupp unga kvinnor i åldern 15-25 år. 

– Syftet med projektet var att sätta fokus på de utvecklingsmöjligheter romska flickor och unga kvinnor har för att uppnå jämställdhet, att vägleda dessa flickor för att de ska kunna ta plats i samhället, istället för att bli motarbetade av den egna traditionen.

 

 Dessa unga kvinnor ska uppmuntras att stå på sig och visa på nya vägar utan att behöva välja bort den romska kulturen, berättar Rosita Grönfors som är ordförande för Internationella Roma och Resande Kvinnoforum. Syftet är också att utveckla ett samarbete med flickor och unga kvinnor från andra minoriteter i Sverige som har liknande oenigheter i sin kultur.

Vi vill förhindra bortgifte och hedersrelaterat våld. Vi strävar efter att höja den aktuella gruppens motivation, att aktivare göra egna insatser för att uppnå jämställdhet. Vår målgrupp har den sämsta statusen i den romska traditionen och enligt reglerna måste de foga sig för de äldre (50-60 år) kvinnornas uppfattningar och normer, säger Rosita Grönfors. Samtidigt bär denna grupp flickor och unga kvinnor nyckeln till förnyelsen av den romska kulturen. 

– De är modigare, men i slutändan försvinner deras möjlighet att ställa krav på jämställdhet p.g.a. grupptryck och brist på kunskaper. Resultatet blir tvångsgifte, ingen ork för barn och man, konflikter med mannens familj som dessa flickor och kvinnor också tvingas ta hand om, depressioner och missbruk. Med projektets hjälp vill vi organisera och medvetandegöra just denna grupp flickor och unga kvinnor. Vi vill att de ska börja fordra att få välja på egen hand och stå emot föråldrade tankesätt. Vi vill att de ska våga berätta om sig själva, att i tid våga söka stöd av samhället, menar Rosita Grönfors. Projektet ska uppmuntra flickorna och de unga kvinnorna att göra sin situation synlig, att utbilda sig, att söka jobb, att ställa upp för sina barn som också bör gå i skolan. De ska kunna kräva ändring av visa delar av den romska kulturen.

– Vi ska också söka samarbete med andra minoriteters föreningar och deras flickor och unga kvinnor, för att lära av varandra, hitta likheter och olikheter i levnadsförhållanden och för att så småningom kunna arbeta tillsammans för jämställdhet, förklarar Rosita Grönfors.Men de ursprungliga planerna förändrades från första början.

 – Vi hade ansökt om 330 000 för projektet men fick bara 60 000, dvs. fem och en halv gånger mindre än det som behövdes, berättar Rosita Grönfors. Till att börja med hade vi en fantastiskt god hjälp av vår förenings nätverk runt om i landet, berättar Rosita Grönfors. Men föreningen fick omformulera arbetet och välja det viktigaste, det som var möjligt att uträtta med det givna anslaget.

– Viktigast för oss var att få en riktig kontakt med de yngre och satsa alla krafter på att få deras förtroende, då kan samtalen bli framgångsrika säger Rosita Grönfors.En grupp unga flickor och kvinnor, med stöd av föreningens styrelse och under ledning av projektansvarige Ramona Långström, hittade fort vägen till en förenklad, men ändå intensiv och personlig arbetsmodell för deltagarna i de nyskapade grupperna.

– Styrelsen hjälpte till med analyser och frågor som skulle ligga till grund för den kommande diskussionsträffen. Och det började rulla på, men eftersom anslaget inte gav oss någon annan möjlighet träffades vi i olika romska hem. Vi blev faktiskt lämnade i fred under diskussionsträffen och flickorna började öppna sig.Vid varje träff deltog mellan 6 och 10 personer. Där togs de planerade frågorna upp: Vad är jämställdhet? Vad vill du förändra? Hur ser du på din egen framtid? Hur vill du att den ska vara? Vad kan du själv bidra med? Tror du på en förändring? Vem kan du anförtro dig åt? Vad kan vi göra tillsammans?Det har varit täta träffar över regiongränserna och man försökte komma fram till gemensamma förslag för att sätta fart på de unga.

– Detta med att ta körkort blev viktigt. Bland finska romer är detta inget ovanligt, men desto attraktivare bland romska kvinnor från andra delar av Europa. Det vi speciellt har arbetat med har varit att uppmuntra de unga kvinnorna att ta egna initiativ, att stå på sig. Vi har försökt poängtera hur viktigt det är med en utbildning för att de ska kunna göra sig hörda, bli tagna på allvar och göra sig fria på ett medvetet, men ändå romskt sätt. Vi har också informerat om vad KOMVUX har att erbjuda och om fördelarna med att ha en egen inkomst. Vid diskussionsträffarna har vi försökt ta ställning mot försöken att lura unga i diverse ”lyxfällor”. Vi har hävdat att de måste kämpa för sin ”Namnsheder”, att de måste vara försiktiga för att inte hamna i kronofogdens register, eftersom en beroendeställning omöjliggör möjligheten att kämpa för jämställdhet, förklarar Rosita Grönfors. I diskussionsträffarna tog man upp vikten av att förstå myndigheternas språk för att kunna få hjälp eller ställa egna krav. Några av de unga hade flera förslag, som sedan skickades till stödgrupperna för att komma fram till gemensamma lösningar.

– En mycket viktig punkt i diskussionerna var den om för tidigt giftermål och havandeskap, om att bli köpt av en man som sedan, med sin familj, dikterar villkoren för den unga flickan. Det var inte konstigt att alla spontant kom fram till att det inte finns någon jämställdhet i sådana relationer, säger Rosita Grönfors.Föreningen har haft flera workshopsträffar och tillsammans har man gjort studiebesök hos olika myndigheter: polisen, socialen, förskolor, skolor och studieförbund. 

– I Huddinge följde en grupp flickor en rättegång och en djupare kontakt uppstod med kriminalaren Viktoria Ohlson som därefter upplyste flera flickor om rättsväsendet, berättar Rosita Grönfors.

 Temakvällar

Temakvällarna var välbesökta. Temat var ”Våra unga flickors rättigheter” och genomfördes i olika städer med olika deltagare. Styrelsen delade med sig av erfarenheterna från diskussionsträffen och flickornas önskemål och förväntningar.

– Det har även varit två temakvällar om hur man ska handskas med egna utgifter och man tog upp regeln för en personlig och en familjebudget. Frivilliga experter medverkade och berättade om sina erfarenheter, säger Rosita Grönfors. 

– En sak var tydligt poängterat: Ekonomisk trygghet bidrar till jämställdhet.Vanligtvis har det medverkat mellan 28 och 35 personer på temakvällarna. 
Föreningen har också arbetat med ungdomsdiskussionsgrupper från Västerås där det bor olika romska grupper som håller sig för sig själva, som är särskilt isolerade.

– Vi har träffats flera gånger. Vi har träffat ca 60 unga flickor och kvinnor. Det har varit diskussionsträffar och temakvällar. Huvuduppgiften var att bygga broar mellan de unga och familjemedlemmarna och vissa myndigheter. Vi försökte även uppmuntra de unga att söka stöd hos varandra.Föreningen har även haft kontakt med olika föreningar som arbetar med diskrimineringsfrågor i Jönköping, Eskilstuna, Uppsala och Knivsta 

– De romska flickornas situation sattes i centrum och responsen var stor.

Svårigheter

– Anonymiteten är alltid ett problem för romerna. Det kändes extra trögt i början för att de romska flickorna var mycket försiktiga. Ett hinder var också vissa föräldrars misstänksamhet, förklarar Rosita Grönfors.Att projektet fick betydligt mindre pengar än vad som sökts stoppade inte dock medlemmarna från att göra sitt bästa.

– Med tanke på det lilla anslag vi fick har vi uppnått mycket mera än någon annan skulle ha gjort. Detta tack vare det fantastiska nätverket som föreningen i åratal har byggt upp. Många unga vågade ”öppna sig” och komma med egna förslag för att uppnå jämställdhet.

Flera svåra frågor dryftades

– Problematiken med hedersrelaterat våld kunde vi ta upp under diskussionsträffar och vi kunde informera flickorna om hur de kunde söka stöd och flera vuxna tog del av de ungas inställning vad gäller tvångsgifte, hedersrelaterat våld och jämställdhet, säger Rosita Grönfors.Trots att projektet är slut vill man fortsätta med det arbete man påbörjat.

– Ja, vi vill fortsätta. Med tanke på det lilla anslag vi fick har vi mycket, mycket mera att uppnå, säger Rosita Grönfors.Det fortsatta arbetet handlar också om att sprida den kunskap man nu har.

– Det gör vi genom kontakter med våra nätverk, kontakter med socialen, polisen, psyket, (sjukhusen), skolor, Diskrimineringsombudsmannen och kommittén för de mänskliga rättigheterna. Så fort det är möjligt ska vi författa en skrivelse om de romska flickornas situation. Det är viktigt eftersom många nya romer från Europa nu bosätter sig i Sverige, säger Rosita Grönfors.

Utvärdering

 – När vi började med projektet hade vi stora drömmar om att lyfta upp många jämställdhetsfrågor som berör de unga flickornas och kvinnornas utveckling och välbefinnande. Vi hann inte med allt. Konferensen och de planerade myndighetskonsultationerna uteblev, men projektet fick ett ansikte, d.v.s. flickorna var eniga om att de inte ville ha det som sina mammor. Flickorna var intresserade under diskussionsträffarna och visade att de kan säga ifrån och söka hjälp för att bli behandlade jämlikt, säger Rosita Grönfors. Annat viktigt var att föreningen kunde sprida informationen från unga till äldre. 

– Det viktigaste var att föräldrar och släktingar ska börja tänka på ett annat sätt så att förändringar blir synliga, alltså, inget tvångsgifte, inga 12-åriga ”köpta” mammor och svärdöttrar. Det man med glädje kan konstatera är att de romska deltagarna var sugna på kunskap och att flickorna har börjat revoltera, men de känner sig förvirrade, eftersom det är olika krav på dem från samhället i jämförelse med kraven från familjen. För att kunna uppnå en någorlunda jämställdhet måste varje ung romsk kvinna uppmuntras och få hjälp med en personlig handlingsplan för framtiden. Det vore fantastiskt, säger Lina Petrovska, sekreterare i organisationen.

– Vi rörde om i grytan så att flickorna fick upp ögonen men sedan började de tala, sparsamt, men ändå. Det finns mycket att göra! Vi envisades med att förklara att man inte ska acceptera att bli slagen, att man ska hävda sina rättigheter, säger Rosita Grönfors.